Finland och Nato

Den starkaste rätten och skyldigheten enligt Nordatlantiska fördraget, även känt som Washingtonfördraget, är det gemensamma försvaret enligt artikel 5. I artikeln sammanfattas hela idén om Natos existens – ett angrepp på ett medlemsland är ett angrepp på alla. I den kulminerar också den största effekten som finländskt Natomedlemskap för med sig: Finland är en del av Natos gemensamma försvar och avskräckande effekt och omfattas av Natos säkerhetsgarantier.

Som medlem av Nato är det finska försvarets avskräckande effekt, alltså förebyggande verkan, betydligt större eftersom hela alliansens militära styrka står bakom den, i sista hand Förenta staternas kärnvapen. Om militära maktmedel emellertid riktades mot Finland, skulle Finland som en del av alliansen försvara sig i enlighet med de arrangemang som förberetts och övats på förhand. Natos förmåga till kollektivt försvar grundar sig på en gemensam försvarsplaneringsprocess, operativa planer, en integrerad militär befälsstruktur och gemensamma övningar. 

Nato har fastställt att artikel 5 kan införas också vid cyber- eller andra hybridattacker när Nordatlantiska rådet så enhälligt beslutar.

Finlands, liksom alla andra medlemsländers, skyldighet är då att delta i uppgifterna enligt artikel 5 och att stödja den eller de allierade som har utsatts för ett angrepp. Skyldigheten enligt artikel 5 ålägger varje medlemsland att bistå en medlem som blir utsatt för en attack ”på det sätt som medlemslandet anser nödvändigt, inklusive användning av militära maktmedel”. Således bestämmer varje medlemsland självständigt hur och i vilken omfattning landet deltar.

Artikel 5 gäller endast kollektivt försvar. Utöver detta hör krishantering och säkerhet som bygger på samarbete till Natos primära uppgifter.

Deltagandet i krishantering, främjandet av stabilitet och andra uppgifter inom Natos fredstida gemensamma försvar som inte omfattas av artikel 5 är frivilligt. 

Som medlem i Nato fortsätter Finland att delta i Natos krishanteringsverksamhet enligt eget övervägande. Som partnerland har Finland deltagit i Natos krishanteringsinsatser på västra Balkan, i Afghanistan och Irak. För närvarande deltar Finland i två av Natos krishanteringsinsatser. I KFOR-insatsen i Kosovo och NMI-insatsen i Irak.

Natos kapaciteter består av medlemsländernas nationella väpnade styrkor och kapaciteter. I enlighet med artikel 3 i Nordatlantiska fördraget ska varje medlemsland upprätthålla och utveckla kapaciteterna både individuellt och tillsammans för att avvärja angrepp.

Också som medlem i Nato behöver Finland en stark nationell försvarsförmåga. Finland ska själv besluta om principerna för genomförande av sitt försvar. Värnplikten och den höga försvarsviljan ska också i fortsättningen utgöra grundpelarna.

Som Natos medlemsland anpassas Finlands försvar till alliansens kollektiva försvar. Natoländerna ska utveckla sin militära samarbetsförmåga och delta i alliansens samtliga verksamhet med en insats som är skälig med tanke på landets storlek och ekonomiska kapacitet.

Som medlem i Nato deltar Finland i enlighet med artikel 5 i planeringen och genomförandet av det kollektiva försvaret. Finland anslutar sig till Natos operativa planer samt till de ledningsstrukturer och ledningssystem som dessa förutsätter. Finland deltar i större utsträckning i Natos övningsverksamhet, däribland övningar enligt artikel 5. Samarbetet i fråga om utbytet av luftlägesbild och marin lägesbild fördjupas, och Finland är också en del av Natos gemensamma luft- och missilförsvarssystem.

Finland sänder personal till Natos befäls- och truppstruktur, ämbetsverk samt till det internationella sekretariatet vid Natos högkvarter och till det internationella militära sekretariatet. Även i Finland riktas mer resurser till Nato-verksamhet.

Natos medlemsstater har fullständig självbestämmanderätt över vilken militär verksamhet, vilka baser eller vilken utrustning de tillåter på sitt territorium.

Ett Natomedlemskap innebär ett omfattande säkerhets- och försvarssamarbete samt ett gemensamt politiskt engagemang för alliansens målsättningar. Som medlem i Nato deltar Finland i full omfattning i alliansens planering, beredning och beslutsfattande och därmed också på detta forum kan påverka frågor som gäller den egna säkerhetsmiljön. 

Varje Natoland beslutar självt om beloppet och fördelningen av sina försvarsanslag. Finlands försvarsutgifter har fastställts i proportion till det finska försvarets behov. Som medlem i Nato förbinder sig Finland till ett mål, som innebär att försvarsanslagen ska uppgå till två procent av bruttonationalprodukten. För Finlands del uppfylls målet under de kommande åren när vi finansierar F-35- och Flottilj 2020-upphandlingarna. För att Finland ska kunna hålla sig på tvåprocentsnivån i slutet av 2020-talet krävs nya beslut och betydande tilläggsresurser. 

Direkta merkostnader av ett medlemskap i Nato uppkommer exempelvis av deltagande i finansieringen av Natos gemensamma budgetar och placering av personal i Natos militära befäls- och truppstruktur. Ett medlemskap medför dessutom kostnader för det nationella försvarssystemet, till exempel kostnader för utvecklande av ledningssystemen och anställning av mer personal. Att delta i uppgifter inom Natos kollektiva försvar, insatser och kapacitetsprojekt under fredstid medför också kostnader. 

Varje medlemsland ska också se till att de lagstiftningsmässiga förutsättningarna för att fungera som medlem uppfylls. Dessutom ska medlemslandet säkerställa att arrangemangen och praxis kring säkerhet och informationshantering är i sin ordning.

Ett finländskt Natomedlemskap ökar stabiliteten i Östersjöregionen och stärker säkerheten i hela Europa.

Ett finländskt Natomedlemskap stödjer alliansens försvar och förenklar planeringen av det i Östersjöregionen och Norden. Finland har en i förhållande till sin storlek mycket beaktansvärd försvarsmakt som utvecklats systematiskt i årtionden, ett kriståligt samhälle samt en internationellt sett mycket hög försvarsvilja. Finland stödjer Natos försvar i betydande grad.

Utbildningen av värnpliktiga utvecklas kontinuerligt som en del av utvecklandet av försvarsmaktens verksamhet. Grunderna för beväringsutbildningen och den frivilliga militärtjänsten för kvinnor ändras inte i och med Natomedlemskap.

Finland kommer inte heller i framtiden att sända beväringar på riskfyllda utländska uppdrag och inte heller kommendera reservister till sådana. Till Natouppgifter utanför Finland sänds endast avlönad personal och frivilliga reservister.

En värnpliktig som fullgör beväringstjänst eller deltar i en repetitionsövning kan, i enlighet med sitt uttryckliga samtycke kortvarigt förordnas till tjänstgöring utomlands. Inget uttryckligt samtycke krävs, om den värnpliktige deltar i sedvanlig fartygstjänstgöring utanför Finlands territorialvatten.

Frågan ska i och med Finlands medlemskap analyseras ur ett militärt ändamålsenlighetsperspektiv. Nya Natohögkvarter eller andra strukturer inrättas dock ganska sällan och inrättandet av sådana kräver en bred konsensus inom Nato. Dessutom har frågan betydande konsekvenser för resurserna för både det värdland där Nato är närvarande och de länder som sänder trupper.

Det är också viktigt att beakta att säkerhetsmiljön ständigt förändras och att det är bra att hålla kvar en viss flexibilitet. Finland har inte infört några nationella begränsningar för Natos verksamhet, såsom placeringen av baser på sitt territorium.

Som medlem i Nato förbinder sig Finland till Natos kärnvapenpolitik och kärnvapenavskräckning. Samtidigt stöder Finland även i fortsättningen icke-spridningsfördraget som främjar den internationella säkerheten och begränsar spridningen av kärnvapen. Finland arbetar också för att stärka icke-spridningens och icke-spridningsfördragets ställning.

Förenta staterna har placerat kärnvapen på baser i Europa. Kärnvapnen kontrolleras och övervakas av Förenta staterna. Arrangemanget kallas nuclear sharing och är förenligt med bestämmelserna i icke-spridningsfördraget.

Förenta staterna ser inget behov av att utvidga eller öka placeringen av kärnvapen i Europa, och Nato för inte heller diskussioner om placeringen av kärnvapen i något nytt medlemsland. Tröskeln för överföring av kärnvapen är mycket hög och alla säkerhetsarrangemang kring kärnvapen är extremt strikta. Kärnvapen används eller överförs inte vid Natos kärnvapenövningar.