Försvarsminister Seppo Kääriäinens inledningsanförande vid Kurs nr 17 för Högsta Ledningen, Helsingfors

Regionaliseringen inom statsförvaltningen Ärade deltagare i kursen för högsta ledningen! Finlands säkerhets- och försvarspolitik har under de senaste åren i allt större utsträckning blivit föremål för betydande krav på förändring.

Dessa krav analyseras också i regeringens säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse, som föreläggs riksdagen nästa år. Kraven förorsakas såväl av de förändringar som sker i den internationella omvärldssäkerheten som av det finländska samhällets strukturförändring och den allt snabbare teknologiska utvecklingen. Förutsättningen för att dessa hot skall kunna bemötas är ett intensivt samarbete såväl nationellt som internationellt.

Jag nämner i det följande några av de mest centrala förändringarna. Jämsides med de traditionella militära hoten har nu uppstått nya hot som överskrider gränserna både mellan nationer och förvalt-ningsområden, såsom terrorismen, miljöproblemen, spridningen av massförstörelsevapen och attackerna mot datanäten. Militära konflikter är alltjämt allmänna och förutsätter av det internationella samfundet konsekvent och daglig verksamhet där också Finland måste delta i mån av sina möjligheter. Vårt land måste inom ramen för sin egen linje anpassa sin verksamhet till Natos utvidgning och till utvecklingen av Europeiska unionens försvarsdimension. Den teknologiska utvecklingen erbjuder nya möjligheter att förstärka det nationella försvaret, men det erbjuder samtidigt också motparten nya instrument.

En del av bemötandet av dessa utmaningar utgörs av det interna förnyandet av försvarsmakten Inom statsförvaltningen pågår ett flertal projekt som gäller reformen av förvaltningen. Ett av dem är det omfattande regionaliseringsprojektet, som baserar sig på den nuvarande och de tidigare regeringarnas regeringsprogram. År 2002 gavs lagen om behörighet vid placering av statliga enheter och funktioner. De författningar och anvisningar på lägre nivå som ges på grundval av lagen bestämmer förfaringssätten enligt vilka de funktioner inom statsförvaltningen som för närvarande utvidgas eller redan existerar bör granskas i relation till omplaceringen.

Ärade åhörare!

Det centrala målet för regionaliseringen är att genom att utlokalisera eller utvidga statsförvaltningens funktioner från huvudstadsregionen till andra ställen i Finland stöda en balanserad utveckling av landet, stärka regioncentren samt avlasta tillväxttrycken i huvudstadsregionen. Med huvudstadsregionen avses i detta sammanhang den större regionala helhet till vilken hör förutom Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda också hör Hyvinge, Järvenpää, Kervo, Kyrkslätt, Mäntsälä, Nurmijärvi, Borgnäs, Sjundeå och Tusby.

Under ledning av statssekreterare Volanen arbetar en omfattande koordineringsgrupp för regionaliseringen, som granskar möjligheterna för regionalisering ur hela statsförvaltningens synpunkt. Ko-ordineringsgruppens målsättning är att före slutet av november innevarande år utarbeta ett program på lång sikt för regionaliseringen, där regionaliseringens centrala principer utstakas för hela regeringsperioden och för alla förvaltningsområden.

Också inom försvarsförvaltningen utreds grundligt möjligheterna att regionalisera och utlokalisera de funktioner som är placerade i huvudstadsregionen. Detta är inte som sådant vare sig nytt eller unikt för vårt förvaltningsområde. Redan på 1979-talet flyttades staben för luftstridskrafterna från Munksnäs i Helsingfors till Tikkakoski, och för ca tio år sen inrättades i Tammerfors staben för försvarsmaktens materielverk, av vars personal huvuddelen överfördes till den nya verksamhetsor-ten från Helsingfors. Också ett flertal mindre förändringar har gjorts under årens lopp – den sista av dem är omändringen av verksamheten vid provskjutningsstationen på Enskär som hör till Provskjutningsanstalten, och som hade till följd att några tiotal ordinarie arbetsplatser flyttades från Helsingfors till Niinisalo. Uppskattningsvis ca 350 av försvarsförvaltningens tjänster har fr.o.m. medlet av 1980-talet flyttats ut från huvudstadsregionen.

Försvarsförvaltningen har redan fråntidigare år vidsträckt erfarenhet av att företa olika slag av ut-redningar om placeringsorter: bl.a har man i fråga om staben för Försvarsmaktens materielverk, staben för Nylands militärlän, staben för östra försvarsområdet och senast i fråga om utbildningsbasen för transporthelikoptrarna gjort en synnerligen grundlig granskning av olika alternativa placeringsorter.

Värderade åhörare!

När det gäller regionaliseringen och den omflyttning av arbetsplatser som den medför kommer man inom försvarsförvaltningen inte heller i framtiden att göra några oöverlagda eller omotiverade beslut. De omständigheter som hör samman med regionaliseringen utreds i vart och ett fall grundligt och i den meningen heltäckande, att alla sådana enheter och funktioner på förvaltningsområdet som är belägna i huvudstadsregionen tas upp till granskning. Utöver försvarsmakten granskas också försvarsförvaltningens byggverk.

Försvarsförvaltningens regionalisering bereds av en arbetsgrupp som tillsatts av försvarsministeriet och där ministeriet, huvudstaben och personalorganisationerna är representerade. Arbetsgruppen företar denna höst en förfrågan där man kartlägger de organisationer och verksamhetsställen som är belägna i huvudstadsregionen. Med hjälp av denna förfrågan utreds uppgifter, antal arbetstagare, omkostnadsanslag och annan faktainformation samt behoven av kontakt med andra organisationer och intressentgrupper.

Försvarsministeriet har i samarbete med Tammerfors universitet nyss satt i gång ett projekt vars syfte är att skapa en sådan metod eller modell med vars hjälp man så systematiskt och opartiskt som möjligt kan granska en viss organisations eller funktions bundenhet till en särskild ort. Med hjälp av metoden kan frågor som gäller placeringsort granskas med större sakkunskap och mindre känslobaserat.

När kartläggningen och metoden blivit färdiga är avsikten att i början av år 2004 utarbeta försvarsministeriets principbeslut om regionaliseringen på förvaltningsområdet. Efter det kan en detaljerad granskning av möjligheterna till omplacering av funktionerna inledas. Målsättningen vad tidtabellen beträffar är att granskningen av de enskilda objekten skall vara klar före utgången av nästa år. Huvudstabens eventuella förslag gällande utlokalisering och försvarsministeriets beslut är aktuella re-dan år 2004. Förflyttningarna – om de över huvudtaget genomförs – förverkligas härvid åren 2005-2006.

Förflyttningen av enheter och funktioner från en ort till en annan är inte något självändamål. Förflyttningen måste alltid ha gedigna och långsiktiga motiveringar vad gäller verksamhet, ekonomi, operativa frågor och tillgången till arbetskraft. Å andra sidan är inte heller placeringen i huvudstadsregionen något självändamål – här måste man vara för att man alltid tidigare har varit här. Den nutida dataöverföringsteknologin har minskat behovet av fysisk närhet mellan organisationerna och deras intressentgrupper. I dag upplevs det inte nödvändigtvis bland personalen som en förfärlig förlust om arbetsplatsen flyttas från huvudstadsregionen till någon trivsamt regioncentrum som har förmånliga levnadskostnader, är tryggt och har god service. Många i vår åldersklass har varit tvungna att flytta till huvudstadsregionen, efter jobben. Rätt många skulle säkert också vara beredda att flytta bort härifrån – efter jobben.

Bästa kursdeltagare!

Försvarsförvaltningen har traditionellt varit ett av de mest decentraliserade förvaltningsområdena. Av försvarsmaktens arbetsplatser finns 13 % i huvudstadsregionen. Västra Finlands andel är 55 %, östra Finlands 19 % och norra Finlands 13 %. Inriktningen på östra och norra Finland när det gäller eventuella överflyttningar kommer också att vara föremål för en särskild granskning. Det territoriel-la försvarssystem som vi gått in för innefattar tanke på försvar av hela landet. Detta är å sin sida inte möjligt utan att staber, garnisoner och depåer är jämnt fördelade över olika delar av landet. Förfarandet med decentralisering fortsätter, för försvarsministeriet har inte för avsikt att frångå detta system som visat sig fungera väl och den allmänna värnplikten som är en väsentlig del av systemet.

Som jag i början av mitt tal redan konstaterade är regionaliseringen naturligtvis endast en av de många utmaningar som försvarsförvaltningen under de närmaste åren måste besvara. Jag ville dock föra fram regionaliseringen framför allt av den anledningen, att den traditionellt har förknippats med betydande fördomar och rädslor. Försvarsministeriets utgångspunkt är att eventuella regionaliseringslösningar genomförs med respekt för personalens intressen. Detta förutsätter, att personalen hela tiden informeras om hur projekten framskrider. Genom att fungera gemensamt når vi också i denna fråga fram till den lösning som bäst tjänar landets säkerhetsintressen.

Jag tillönskar er en framgångsrik kurs och tackar samtidigt för uppmärksamheten.

Tillbaka till rubrikerna