Tal 2006
Försvarsminister Seppo Kääriäinens tal till Norges försvarsminister Anne-Grete Strøm-Erichsen i samband med dennes besök till Finland
Det är en stor glädje för mig att välkomna Dig på ditt första besök till Finland. Vi träffades ju i november vid det nordiska ministermötet i Vanda, med det kan ju inte räknas som ett riktigt besök. Det var bara ett kort möte, så kort, att Du såg alltför lite av vårt land. Du hann inte ens besöka Helsingfors, som du enligt mina uppgifter nu besöker för första gången.
Norge och Finland har alltid varit mycket lika: nästan lika stora små nordiska länder. Bägge är mycket ivriga speciellt i vintersport. Vi delar också ett lillebror komplex mot Sverige. De bästa Sverige -historierna har jag alltid hört när norrmän och finnar har delat en trevlig kväll. Men å andra sidan är vi också medvetna om Pekka och Toivonen -historierna för att inte säga något om Piirka
Vi kan vara ganska nöjda med det norsk-finska samarbetet inom försvarssektorn. Vi har samarbetat i årtionden speciellt inom fredsbevarande operationer och vid utbildningen till dem. Inom materialbranschen har vi också mycket gemensamt: båda länderna använder till exempel de bepansrade Pasi -fordonen. Vi har också det industriella samarbetet i form av Nammo. Många finska officerare har studerat vid Försvarshögskolan i Oslo och det nyaste samarbetsområdet är NB8-aktiviteterna, där vi värderar Norges aktiva roll.
Det har alltid varit mycket lätt för oss att samarbeta med våra norska kolleger och vänner.
Det finns dock några mycket viktiga samarbetsfrågor, som inte passade vid mötesdiskussionerna. Därför framlägger jag de här. Frågan är livsviktig för oss. Det gäller vintersport. Jag tror att Du är medveten, hur eländig situationen har varit i finsk längdskidåkning. Men efter många dystra år ser vi nu äntligen ljus i tunnelns ända: våra skidåkares nästa tränare kommer att vara Magnar Dalen från Norge.
Vi utgår ifrån att han tar sin uppgift åtminstone på samma allvar som Mika Kojonkoski gjort med de norska backhopparna. Visserligen tyckte nog våra backhoppare i vintras i Torino, att han inte hade behövt vara så effektiv.
Som sagt brukar vi lita på nordisk kvalitet i sportträning, om vilket Ni som också vi har goda erfarenheter. Kanske det bara var en slump, men när Finland vann världsmästerskapet i ishockey 1995, var vårt lags coach Curre Lindström från Sverige. Och en norrman som coach är i alla fall lika bra som en svensk om inte ännu bättre.
Men nu tillbaka till huvudsaken. Vi har haft en lång förmiddag och vi har verkligen jobbat för en god lunch. Jag hoppas att maten smakar.