Tal 2006
President J.K. Paasikivis 50-årsminnesseminarium
Försvarsminister Seppo Kääriäinen höll öppningstalet vid seminariet om J.K. Paasikivi som hölls vid Ständerhuset i Helsingfors den 18.12.2006
Fru Republikens President, ärade släktingar till president Paasikivi, bästa seminariedeltagare, mina damer och herrar!
Det är en angenäm uppgift att framföra statsrådets hälsning till 50-årsminnesseminariet över president Juho Kusti Paasikivi. Det är viktigt att vi utvärderar och uppskattar minnet av en av vår historias centrala ledargestalter och hans livsverk.
Den 1 mars 1956 när J.K. Paasikivis andra presidentperiod avslutades höll han ett tal inför riksdagen där han bl.a. sa att en enskild person som agerar i det offentliga livet får personlig befrielse när han fullgör sina skyldigheter med landets bästa som sin ledstjärna och följande sitt samvete och grundlagen. Men statliga handlingar utvärderas i historiens ljus enligt vilka följder de får. Min uppfattning är att händelsernas förlopp hittills och de resultat som nåtts under 11 år ger grundad anledning att anse att vår efterkrigstida politik som republikens president och regering har följt samt riksdagen godkänt i allt väsentligt har motsvarat landets och folkets intresse. Men låt oss lämna den slutliga utvärderingen till historien och underkasta oss dess dom. Detta var ett typiskt tal av Paasikivi. I sitt avskedstal behandlade han också de krav som det geografiska läget ställde och de lärdomar vi kan ta av historien, de nya relationerna till Sovjetunionen, vårt nordiska samband och betydelsen av enighet i nationens stora livsfrågor.
Paasikivi betonade ju ofta att Finland inte kunde ha framgång utan att beakta sitt geografiska läge. Med det avsåg han inte att Finland viljelöst borde underkasta sig ändringar i omgivningen. Hans mål var att maximera Finlands internationella rörelsefrihet. För ett litet land är det bra att ha svängrum. I denna strävan lyckades Paasikivi, eftersom Finland under de två sista åren av hans andra presidentperiod gick med i det nordiska samarbetet, blev medlem i Förenta Nationerna och återfick Porkala. President Paasikivi skapade ett gynnsamt utgångsläge för Urho Kekkonens presidentperiod, som sträckte sig över ett fjärdedels sekel, och framgångsrika utrikespolitik.
Paasikivi öste ur historien för sin politik. Som sådan upprepar sig historien inte. Av historien kan en insiktsfull tolkare emellertid lära sig åtminstone det att även det värsta möjliga scenariot kan bli verklighet för en nation, också om det i nuläget känns fullständigt omöjligt.
Det har blivit modernt att säga att politiken måste drivas i tiden. Med det avses att man måste agera inom de ramar som realiteterna vid varje tidpunkt ställer. Man måste erkänna fakta. Vad betyder det just nu att agera i tiden? Åtminstone det att grannen i varje väderstreck alltid är en realitet som måste beaktas och å andra sidan att vi för att garantera vår egen säkerhet måste vara vaksamma inför en brokig hotbild. I fråga om båda gäller samarbetets politik. Ju flera samarbetsförhållanden vi har i vår omgivning, desto stabilare och tryggare är vårt liv. Genom att realisera en vidsträckt samarbetspolitik både i när och fjärran förebygger vi båda militära och andra hot.
Paasikivis försiktiga linje, som skyddade det nationella intresset, utvecklades under Kekkonens tid till en aktiv neutralitetspolitik och Finland till en realistisk brobyggare mellan öst och väst. Den långa linjen fortgår. Av den brobyggare som under det kalla kriget byggde en bro har det under början av 2000-talet blivit en byggmästare med många brobyggen på gång.
Man får en blek bild av president Paasikivis nationella betydelse, om man inte beaktar hans framgångar också på andra livsområden. Man måste komma ihåg hans roll som politiker, hans bank- och finansmannakarriär samt period som säker diplomat. Inte att förglömma hans vidsträckta beläsenhet, akademiska meriter, språkkunskaper och uttrycksfullhet i skrift. Paasikivis memoarer och dagböcker är en outsinlig skattkammare för dem som är intresserade av politisk historia. Särskilt vill jag nämna professor Tuomo Polvinens biografi i fem delar över president Paasikivi. Den representerar toppen av finsk historieforskning.
Bästa åhörare, förra veckan hade det gått 50 år sedan president Paasikivis bortgång. Med ett tidsperspektiv på ett halvt sekel kan vi säga att Paasikivis politik i allt väsentligt har motsvarat landets och folkets intresse, som han själv bedömde sin period. Jag framför på statsrådets vägnar ett tack till seminariearrangörerna, och en särskild hälsning till de släktingar till president Paasikivi som är närvarande. Jag önskar er ett intressant och givande seminarium om en utvärdering av J.K. Paasikivis livsverk.