EU-samarbetet
Det försvarssamarbete som görs inom EU stärker medlemsländernas försvarsförmåga och grunden för den europeiska försvarsförmågan samt unionen som säkerhetsgemenskap och global aktör.
EU:s försvarssamarbete har ändrats till sin karaktär under de senaste fem åren. Ändringarna i den säkerhetspolitiska omgivningen har påverkat EU:s försvarspolitiska ambitionsnivå på så sätt att den har breddats i EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska globala strategi som publicerades år 2016. Utöver unionens yttre åtgärder ägnas uppmärksamhet också åt Europas egen säkerhet, och förstärkandet av medlemsländernas försvarsförmåga stöds vidsträckt.
EU har i sina fördrag en klausul om ömsesidigt bistånd, som av medlemsländerna förutsätter beredskap att ge konkret bistånd och stöda ländernas åtgärder för att förebygga hot. Tillsammans med EU:s övriga åtaganden och starka ömsesidiga beroende minskar detta risken för påtryckningar på enskilda medlemsländer.
Finland stöder utvecklandet av EU:s försvarssamarbete bl.a. för att bemöta hybridhot, för att skapa försörjningsberedskapsarrangemang på europeisk nivå samt för att förstärka grunden för försvarsindustrin och försvarstekniken. När det gäller att förstärka grunden är stödet till den europeiska forskningen inom försvarssektorn viktigt. Finland skapar den beredskap som behövs för att genomföra klausulen om ömsesidigt bistånd och för att ge och ta emot internationellt bistånd.
De arbeten som görs i EU, Nato och andra mindre grupper av länder (såsom Nordefco) konkurrerar inte sinsemellan. Förstärkandet av EU:s försvarssamarbete stöder vidareutvecklandet av EU:s och Natos samarbete. EU:s och Natos åtgärder kompletterar och drar nytta av varandra.
EU-insatser
Som fundament för det försvarssamarbete som idkas i EU kvarstår EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP), som är en del av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) och unionens yttre förbindelser. Den synligaste delen av GSFP är de krishanteringsinsatser som EU verkställer.
Tyngdpunkten i EU:s militära krishantering ligger för närvarande på Afrikas horn och Sahelområdet. De pågående insatserna (EUNAVFOR Atalanta, EUTM Somalia och EUTM Mali) är sammanlänkade med unionens strävanden att förbättra säkerhetsläget i både Somalia och Mali med omgivning. Insatsen EUNAVFOR Atalanta har till uppgift att skydda fartygen i Världslivsmedelsprogrammet (World Food Programme, WFP) och i AMISOM (African Union Mission in Somalia) samt annan sårbar sjöfart mot piratism. Utbildningsinsatserna EUTM Somalia och EUTM Mali stöder utbildningen av ländernas säkerhetstrupper och väpnade styrkor. EUTM RCA, som är verksamt i Centralafrikanska republiken, främjar genomförandet av EU:s övergripande angreppssätt och förnyandet av säkerhetssektorn i landet.
EU:s andra marina insats EUNAVFOR MED IRINI är verksam på Medelhavet. Insatsen har till uppgift att störa och förhindra verksamheten för de människosmugglare som agerar särskilt med utgångspunkt i Libyen samt att minska den migration som riktar sig mot Europa.
Dessutom har EU på gång insatsen EUFOR Althea i Bosnien-Hercegovina, vilken koncentrerar sig på säkerhets- och stabiliseringsuppgifter samt på att utbilda och stöda landets myndigheter.
Utöver militär verksamhet strävar EU efter att stabilisera säkerhetsläget i länderna i regionen också med den civila krishanteringens metoder. Det ligger i EU:s intresse att unionen till sitt förfogande har alla instrument som kan användas vid yttre åtgärder: från diplomati till utvecklingssamarbete och från militär krishantering till handelspolitik. EU:s militära krishanteringsinsatser bör följaktligen inte granskas som enskilda lösryckta insatser, utan som en del av EU:s övergripande verksamhet i regionen. Goda exempel är EU:s åtgärder på västra Balkan, i Sahelområdet och i Afrikas horn.