Finland har väntat på Sveriges medlemskap. Våra länders lägesbedömning av konsekvenserna av invasionen av Ukraina var enhetlig. Det skulle ha varit fint om båda ländernas flaggor samtidigt skulle ha hissats vid Natos olika högkvarter.

Kommer relationen mellan Finland och Sverige att förändras när båda är medlemmar i Nato? Vårt samarbete höll en allt tätare och intensivare kurs också före våra länders Natomedlemskap. För knappt ett decennium sedan bemyndigade försvarsministrarna i våra länder båda försvarsmakterna att föra en mer generell diskussion om fördjupat samarbete. Ockupationen av Krim och kriget i Ukraina som bröt ut 2014 visade att det behövs ett intensivare och mer konkret försvarssamarbete. Under en femårsperiod efter detta gick vårt bilaterala samarbete från jämförelser av planer till samordning av dem och till gemensam övning som kulminerade i en gemensam beredskapsövning i Finland hösten 2022. Försvarssamarbetsarrangemangen mellan våra länder hade vid tidpunkten för vårt Natointräde nått ett sådant djup och en sådan nivå som av en utomstående bedömare kunde ha kallats försvarsunion. 

Sveriges länge emotsedda medlemskap i Nato ändrar alltså inte relationen mellan Finland och Sverige i någon väsentlig grad. Som medlemmar fortsätter vi att samarbeta bilateralt på försvarsområdet. Det är dock nu möjligt att kombinera Natos planer med detta samarbete. I materielprojekt fortsätter likaså samarbetet, liksom också den nära samordningen av våra Nato- och EU-ståndpunkter på försvarsområdet. Mot bakgrund av det som sagts ovan kommer våra bilaterala relationer alltså att bestå och intensifieras ytterligare.  

Vad är det då som förändras? I och med Finlands Natomedlemskap blev vårt nationella försvar en del av Natos försvarssystem med sina planerings- och beredskapsprinciper. I detta sammanhang, där Sverige var enda land i Norden som inte var medlem i Nato, framstod landet på Natos planeringskartor som ett vitt område där alliansen inte kunde planera verksamhet. Nu i och med Sveriges medlemskap är hela Norden en militär helhet. Detta är särskilt viktigt för Finland. I operativt hänseende ger Sveriges medlemskap vårt nationella försvar djup och stöder vårt underhålls- och logistiksystem. Med tanke på samhällets funktion förbättrar Sveriges medlemskap vår försörjningsberedskap och möjliggör transporter och lagring via eller inom Sverige. Samarbetet mellan våra länders försvarsmakter får en helt ny karaktär, eftersom båda hör till samma kommandostruktur och ansvarsområde. Eftersom vi delar samma förståelse för säkerhetsläget med Sverige är det också sannolikt att Sveriges medlemskap stärker Finlands möjligheter att påverka Natos beslutsfattande. 

I början av medlemskapet är både Finland och Sverige underställda Natos försvargrensgemensamma ledning i Brunssum (JFCBS). Det är då en fungerande och etablerad organisation som tar ledningen, hos vilken länderna kan lära sig och vänja sig vid Natos praxis. Eftersom alla nordiska länder i något skede eventuellt underställs alliansens försvarsgrensgemensamma ledning i Norfolk (JFCNF) som håller på att byggas upp, måste vi behärska och förstå alliansens ledningssätt. Det är nämligen i hög grad de viktigaste medlemsstaterna inom ansvarsområdet som svarar för uppbyggnaden av det försvarsgrensgemensamma högkvarteret i Norfolk.      

I och med medlemskapet är det nu också möjligt för Sverige att vara med och planera och fatta beslut om den kärnvapenavskräckning som utgör en väsentlig del av säkerhetsåtgärderna och försvaret. Detta kommer sannolikt knappt alls att synas i landets dagliga försvarspolitiska beslutsfattande men har en väsentlig betydelse i fråga om säkerhetsåtgärderna inom det kollektiva försvaret. 

I och med Sveriges medlemskap byggs det upp en nordlig Natohelhet i Europa. Redan i sig själv utgör Norden en betydande militär maktfaktor i det fennoskandiska området. Inom detta geografiskt sett mycket begränsade område kommer det i framtiden att finnas bland annat nästan 250 moderna stridsflygplan, ubåtar, toppmoderna marinstyrkor och betydande armétrupper med stöd av Finlands artillerimakt. Alla dessa lyder i fortsättningen under samma ledning, enligt en gemensam plan. När man lägger till förstärkningarna av allierade kan man konstatera att Norden aldrig tidigare i historien haft en motsvarande militär styrka. Detta ökar och stärker direkt Finlands säkerhet.

Trots att de nordiska länderna utgör en historiskt, geografiskt och i framtiden även operativt enhetlig helhet, är det viktigt att man inom Nato inte ser Norden som en inre cirkel sluten för andra. Natos beslutsfattande förutsätter samförstånd mellan alla medlemsländer, och detta kan endast uppnås genom att alla medlemsländer välkomnas att delta i det nordliga samarbetet och genom att de nordiska länderna deltar i Natos verksamhet i andra områden. Försvarsmaktsverksamhet, till och med långt från våra gränser, ska alltså i fortsättningen ses som en del av vårt nationella försvar.

När Finlands medlemskap blev verklighet konstaterade president Niinistö att också Finlands medlemskap är perfekt först när Sverige ansluts. Snart är Sverige medlem i Nato och Finlands och finländarnas säkerhet har stärkts till följd av detta. På grund av säkerhetsläget i Europa får vi dock inte vara alltför nöjda. Finland, Nato och snart också Sverige som en del av alliansen måste fortsätta att satsa på försvaret och visa beslutsamhet inför aggression och påtryckningar. Det är fint att få med Sverige i alliansen!

Antti Häkkänen

försvarsminister