11.11.2002 Försvarsminister Jan-Erik Enestams tal vid öppnandet av 165:e Försvarskursen i Helsingfors

Ärade Herr Kommendör för försvarsmakten, bästa deltagare i den 165:e försvarskursen, bästa deltagare från Fadderkursen, mina damer och herrar! Också vi i Finland har under de senaste åren upplevt en tid av djupgående förändringar.

Det är inte bara fråga om att vår säkerhetsmiljö och de utmaningar gällande säkerheten som vi ställs inför har förändrats. Också försvarsförvaltningen är just nu föremål för nya externa påfrestningar, som hör samman med utvecklandet av centralförvaltningen. Vi förväntas och förutsätts vara öppnare, effektivare och mer resultatgivande än förut. De traditionella gränserna mellan förvaltningsområdena har samtidigt förändrats. Vi kan därför inte agera ensamma i fortsättningen, utan vi måste intensivare än förut engagera oss i de övriga förvaltningsområdena och det övriga samhället. Därför vill jag också i dag särskilt koncentrera mig på de nya utmaningar som gäller utvecklandet av försvarsförvaltningen.

Jag vill särskilt framhålla två omständigheter som hänför sig till utvecklandet av försvarsförvaltningen och i fråga om vilka det är nödvändigt att snabbt inleda åtgärder. Den första av dem är att ett programbaserat arbetssätt har tagits i bruk och den andra att försvarsförvaltningens funktioner i större utsträckning än tidigare har regionaliserats. Utvecklingsprogrammen behövs för att göra det möjligt att behärska helheten bättre, och regionaliseringen är för sin del just nu föremål för en klar samhällelig beställning.

Bästa åhörare!

Statsrådet håller som bäst på att effektivera sitt arbete genom att införa sådana program för politiken som överskrider de nuvarande ministeriegränserna. Program av det här slaget kommer förmodligen att konstrueras t.ex. i syfte att effektivera näringspolitiken. Vi är speciellt intresserade av program med hjälp av vilka det finländska samhällets säkerhet kan förbättras. För att den nationella säkerheten skall kunna främjas måste också försvarsförvaltningen vara beredd att delta i ett samarbete som överskrider gränserna mellan ministerierna. Detta har varit en av de mest konkreta lärdomar som vi har kunnat få av händelserna den 11 september i fjol.

Den programbaserade verksamhetsmodellen är inte någon ny uppfinning. Detta sätt att arbeta är bekant bl.a. från Europeiska unionen och lämpar sig väl också för organiseringen av vårt förvaltningsområdes interna arbete. I programbaserat arbete verksamheten är inte organiserad enligt organisationsgränser utan enligt olika uppgifter. Företag med andra ord ses som helheter med många olika aktörer.

Det är enligt min uppfattning lätt att bygga upp ett internt programarbete för försvarsförvaltningen. Det har redan nu tillämpats i fråga om partnerskapsverksamheten, men detta arbetssätt torde lämpa sig väl också när det gäller att organisera anskaffningen av försvarsmateriel. Utgångspunkten är att det i regel är försvarsministeriet som är innehar programhelheterna medan försvarsmakten har ansvar för att de företag och projekt som är underställda dem kan genomföras.

Det är naturligt att nya sätt att arbeta i början ger upphov till friktioner. De som vant sig vid de gamla verksamhetsformerna motsätter sig lätt alla reformer. Enligt min uppfattning är det emellertid just våra gamla sätt att fungera som måste förändras inom vårt förvaltningsområde. Den programbaserade verksamhetsmodellen är till nytta för omstruktureringen särskilt av huvudstabens roll och organisation. Försvarsministeriet har redan genomgått sin egen förändring och nu är det den ministeriet underställda förvaltningens tur. Arbetet på att utveckla huvudstabens funktioner och framför allt att effektivera materielanskaffningar borde inledas utan dröjsmål.

En annan aktuell fråga är regionaliseringen av funktionerna, dvs. strävan att hitta en annan placeringsort för dem än huvudstadsregionen. Enligt gällande författningar skall regionalisering alltid övervägas när verksamheten omorganiseras på ett betydelsefullt sätt. Försvarsmakten verkar i alla delar av landet, vårt regionala försvarssystem förutsätter ju detta. Garnisonerna och försvarsmaktens övriga inrättningar är ofta den största arbetsgivaren på den egna orten.

Regionaliseringens möjligheter bör inte bara granskas via garnisonerna, utan också försvarsförvaltningens övriga funktioner måste knytas till processen. Särskilt väl lämpar sig regionaliseringen för olika forsknings- och utvecklingsenheter samt för serviceuppgifter som utnyttjar informationstekniskt kunnande. En ingående totalutredning beträffande regionaliseringen av funktionerna kommer också att så snart som möjligt inledas vid försvarsministeriet.

Värderade deltagare i försvarskursen!

Jag har alltid framhållit försvarsförvaltningens nära anknytning till det finländska samhället. Ett praktiskt exempel på detta är partnerskapsprogrammet, genom vilket vi försöker bygga upp varaktiga samarbetsrelationer med det finländska näringslivet. Avsikten är att samarbetet med våra partner skall bedrivas lika väl i den normala fredstida situationen som under undantagsförhållanden.

Försvarsförvaltningens partnerskapsprogram utgör en omfattande helhet vars genomförande förutsätter att verksamhetskulturen förändras. Programmet inleddes i april 2001 med stöd av försvarsministeriets principbeslut. Dess primära syfte är att ge försvarsförvaltningen förutsättningar att på bästa möjliga sätt koncentrera sig på skötseln av sina centrala uppgifter. Stödtjänsterna kan härvid vid behov anskaffas också från utomstående producenter eller partners.

På rätt sätt genomfört ökar partnerskapet effektiviteten i vår verksamhet. Avgörande i detta avseende är, att vi med hjälp av kongruenta mätare kan jämföra vår egen produktion av service med annan serviceproduktion. Vi bör med andra ord ha beredskap att etablera partnerskapsrelationer förutom med den offentliga sektorn också med den privata.

Framgång på partnerskapets krävande fält förutsätter avgöranden också av oss. Vi måste tillägna oss ett nytt slag av verksamhetskultur, där genomskinlighet, smidighet och öppenhet samt informationsutbyte i fråga om verksamheten betonas. Det sätt på vilket vi tar oss över de gamla gränsstaketen kommer till synes t.ex. i situationer där lokaliteter och maskiner på en garnisons område hyrs ut till ett affärsföretag som i sin tur producerar stödtjänster för försvarsmaktens räkning.

Nu är det också tid att målmedvetet börja förändra verksamhetskulturen på vårt förvaltningsområde i en öppnare riktning. Färdriktningen är redan klar. Därför förutsätter jag också att särskilt de som är i förmansställning koncentrerar sina krafter på att uppnå detta mål.

Bästa åhörare!

Jag vill i detta sammanhang ännu kort behandla vissa principer som särskilt gäller personalens ställning i den ovan nämnda partnerskapsverksamheten.

Genom det styrningsbrev som försvarsministeriet nyligen lade fram utvidgades partnerskapsverksamheten i oktober 2002 till områdena för bespisning, klädvård, transportservice och ekonomiförvaltning. På vart och ett av dem inleds å det snaraste pilotprojekt vid truppförband som utses av huvudstaben.

Under tiden för det förutredningsarbete som i det första skedet skall utföras undersöks innehållet i och formerna för de eventuella partnerskapsrelationerna. Dessutom görs en bedömning av om det beträffande verksamheten i fråga är ändamålsenligt att avancera genom ett omfattande ibruktagande av partnerskapsmodellerna inom försvarsmakten. Samtidigt planeras sådana personalarrangemang som stöder projekten. Man har särskilt velat se till, att det blir möjligt för personalen att delta i utvecklandet av verksamheten på alla nivåer. I syfte att genomföra partnerskapsprogrammet har man med andra ord skapat en verksamhetsmodell där personalorganisationerna deltar i projekten och på så sätt kan föra fram sin åsikt och ge sitt stöd till att arbetet framskrider på ett balanserat sätt.

Partnerskapsprogrammet framskrider. Tack vare de senaste besluten har ett viktigt steg framåt tagits när det gäller att avsätta idéerna på fältet. I och med denna verksamhet inhämtas erfarenheter och kunskaper, som senare utnyttjas bl.a. för utarbetandet av 2004 års säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse.

Mina damer och herrar!

Jag vill ännu återvända till det programbaserade arbetssättet. Jag kan bara konstatera, att det för försvarsförvaltningen innebär en stor utmaning och en stor möjlighet. Genom programmen på statsrådsnivå kommer vi tillsammans med de övriga förvaltningsområdena med i arbetet på att utveckla det finländska samhällets övergripande säkerhet. Dessutom är programbaseringen också ett sätt att omorganisera vårt förvaltningsområdes interna arbete.

För att försvarsförvaltningen skall kunna strömlinjeformas behövs nya fördomsfria lösningar. Inom försvarsförvaltningen förutsätter detta en verksamhetsmodell där ministeriets verksamhet inriktas på de strategiskt betydelsefulla frågorna medan huvudstaben koncentrerar sig på den operativa verksamheten. Med den operativa verksamheten avser jag i detta sammanhang uttryckligen den militära synvinkeln. I och med de nya lösningarna vore det möjligt att utforma huvudstaben till en tidsenlig helhet som överenstämmer med de lösningar som har gått in för i de övriga nordiska länderna.

Som sammandrag vill jag ytterligare framhålla, att nästa strukturförändring inom försvarsförvaltningen genomförs på centralförvaltningsnivå. Vi har under ett antal år gjort strukturförändringar på fältet, men nu är det tid att i samarbete förnya också strukturerna på den övre nivån. På så sätt kan vi för vår egen del bemöta de utmaningar som säkerheten i vår omvärld och det finländska samhällets utveckling fortgående ställer oss inför.

Bästa deltagare i den etthundrasextiofemte försvarskursen. Jag tillönskar er för min egen del intressanta och nyttiga kursdagar med våra centrala försvarsfrågor som tema.

Tillbaka till rubrikerna